Nu när jag vräkt ur mig ska jag berätta om helgen, som var helt helt fantastisk!
Klubben hade ordnat spårhelg för duktigs tränare från Ystad, Lars och Daisy Persson.
Jag gillar att träna Mandel, men extra extra roligt blir det när tränarna ger oss så mycket beröm så vi rodnar, vilket hände i helgen! "Oj en sån spårhund! Oj ojoj, så bra han är!" och min absoluta favorit:
"DET ÄR TUR FÖR OSS ANDRA ATT NI INTE HAR KOMMIT IGÅNG OCH TÄVLAT PÅ RIKTIGT ÄN!" Oooooh!
Pirr i magen så glad och stolt blir man över bebisen!
Tyvärr gick det inte lika bra nästa dag, då slutade han spåra och börja plötsligt andas konstigt. Efter lite vila fick han gå på de igen och det gick bra 5 meter, sen gjorde han samma sak igen. Efter ytterligare vila lyckades han hitta en pinne, så då sluta vi. "Kvalster", sa nån. Va, är min hund kvalster-allergiker??? Say whaaaat?
Men nä, de va inte så dom mena. Han har något som heter noskvalster, så nu ska han behandlas i 3 veckor osså får vi hoppas de blir bättre...
Så ska jag inte glömma att säga GRATTIS till storasyster som gift sig! Fin-fint som snus ska de va!